Jag hälsar dig, Västgöta rike,
i morgonens gyllene glans,
ty sökes kring världen din like,
jag vet att den aldrig fanns.
Jag hälsar de stugor röda,
när vallaren släpper sin hjord.
Som doftande rosor de glöda
på åkrarnas dukade bord.
Jag vet, var de fingo sin styrka,
de prövade odalmän,
församlingens vita kyrka
på vallen berättar än:
Vart huvud bedjande böjdes
för klockornas vigda malm,
mot himlen all bygden höjdes
av Spegelns jublande psalm.
Stig upp över svallande rågar
du strålande midsommarsol!
Nu äringen kring mig lågar,
där plogen gick fram i fjol.
Stig upp med ymnighetshornet
och töm det på Vätterns strand,
men glöm ej att bland i kornet
Guds frid över Västgötaland!